Bloggflytt del 2

Nu är jag igång på nya adressen! Följ mig där istället:

http://idagabrielle.wordpress.com/

Vi ses!

Här var det dött!

Ojoj, ekar tomt här i bloggen..

Men jag har i alla fall nyheter! Jag tar mitt pick och pack (inläggen) och flyttar till WordPress istället! Då kan jag blogga via mobilen och bloggen kommer inte att eka lika tom.
Just nu håller jag på med finjusteringarna och återkommer med nya bloggadressen när allting är färdigt!

Thoudiloouu!


Idag är vi alla norrmän...

Det är väl dags att skriva nu..

Jag har suttit och försökt ta in all information hela dagen, bara stirrat mig blind på filmer, bilder och texter. Läst om hur ungdomar har flytt för sina liv, gömt sig och spelat döda intill livlösa kamraters kroppar för att undgå skytten. Skytten som utgav sig för att vara Politi, som ska vara allas vår trygghet och styrka. Sett filmer av Utøyas stränder, röda av blod och täckta med döda ungdomar, och en skytt som systematiskt går runt och skjuter ett till skott för att försäkra sig om deras död. Sett bilder från bombningen i Oslo, ödestadens gator och avspärrningar, och bilder på ungdomar som förgäves försökte fly ut i vattnet undan skytten.

Nu har jag precis stängt av tvn, jag orkar inte mer. Det går inte att ta in mer sorg, uttryck, känslor och siffror. Mina tankar har hela kvällen igår och dagen idag gått till de ungdomar, familjer och anhöriga, vänner och bekanta, som fått uppleva denna terror. Som kommer att behöva ta sig igenom ett efterarbete utan dess like, och som troligtvis aldrig kommer att bli desamma.

Var mina tankar går imorgon är svårt att svara på, men jag vet att vi alla kommer att bära med oss detta så länge vi lever. Vi kommer att komma ihåg fredagen då fler än 90 personer miste livet i bombattentat och vansinnesskjutningen.. Det jag aldrig kommer att glömma, är paniken, rädslan och skriken som präglar nyhetssändningarna på NRK.

Frågorna som dyker upp är många. Det jag inte kan få klart för mig är - Hur går dom vidare efter något sånt här? Vem kan göra så, mot oskyldiga barn? Och mest av allt, vad kommer näst?

Som rubriken lyder, idag är vi alla norrmän. Det är nog få människor i Norden som kan undgå att skänka en tanke till de drabbade. Det är trots allt våra grannar, kamrater och kollegor som lider. Så länge vi visar att vi bryr oss om varandra, och visar på medmänsklighet och omtanke, så värmer det många sargade själar.

I feel good

Bjuder på denna feel-good-bild efter en dag som denna!


LOVEFiLM och Buzzador

Nu är jag igång igen! Varit en trög helg att ta sig igenom, men det börjar se bättre ut.

Idag har jag bråkat med LOVEFiLM om abonnemang hit och dit.
Jag testade LOVEFiLM åt Buzzador under en månads tid, sen fick man skicka in rapporter när man hade pratat med vänner/bekanta/familj om LOVEFiLM, samt en rapport i slutet av testperioden för att ge företaget tips och ideér. Den perioden var en månad, och skulle vara helt gratis med tanke på att vi faktiskt hjälpte LOVEFiLM.
Nu har dom skickat en faktura för en månad, för att jag inte har "avslutat mitt abonnemang i tid". Då lägger dom på ytterligare en månad. Grejen är den att jag är helt bombsäker på att jag har avslutat abonnemanget INNAN provperioden tog slut, enbart för att vara helt säker på att slippa extra månader. Jag skickade även tillbaka alla filmer (2 st) samma dag som jag gick in och avslutade kontot. Hur kan dom då kräva mig på en månads betalning? Jag har till och med uppskrivet i kalendern när jag avslutade tjänsten, jag skriver alltid upp datum för start och avslut på allt möjligt.

Nej, jag kände på mig det från början. Dum som jag var så trodde jag ju på att eftersom att Buzzador var inblandat så kunde det inte gå snett. Tyvärr visade det sig vara sant - LOVEFiLM är ett blufföretag utan dess like. Har pratat med fler buzzadorer som åkt på en faktura som dom inte har rätt att skicka ut. Eftersom att Buzzador lägger ut dessa kampanjer så måste jag nog säga att det är slut med att vara Buzzador nu. Två blufföretag som håller varandra om ryggen, kan det bli bättre?

Nej, åt helvete med både Buzzador och LOVEFiLM.

baka baka liten kaka

Nu tänkte jag berätta vad jag håller på med, så inte alla tror att jag gått och dött eller så.

- MDF-skivorna har anlänt och är utsågade och målade. Nu ska det bara målas två strykningar till sen är det färdigt för uppsättning.

- Billy har även fått i uppgift att bygga mig ett nyckelskåp och en matchande postkorg, ritningar gjorde jag i Paint och sen får vi se vad det blir av det.

- Satt och skummade igenom massa bakbloggar tidigare i veckan och fick inspiration. Så nu har jag hallonmousse, dumlefluff och mmf i kylen som ska stå där ett bra tag. Sen ska jag försöka mig på att göra morotskaka i cupcakeform och dekorera med mmf.

- Gårdagen spenderades med skrikande hysterisk son på Willys, där det var totalt omöjligt att navigera p.g.a. punktering på ena bakdäcket på Thors vagn. ALDRIG MER LUFTFYLLDA DÄCK! BAH! Vi fick med oss det mesta vi behövde till baket, men Billy får köpa resten idag när han är iväg på äventyr.

- Idag ska jag göra färdigt mina bakelser - Dumlefluff, hallonmousse och bakelsebottnar täckta med mmf och dekorerade med mmf. Sen ska jag ge mig på mina cupcakes, efter det ska jag göra chokladsnurror och biskvier. Under tiden jag gör allt detta ska jag även tvätta, måla färdigt mina mdf-skivor och underhålla min son. Ambitiös? Ja. Verklighetsförankrad? Nej, kanske inte. Vi får väl seee!

clean this house, get that shit off the table

Nuu är vi igång här! Två glas cola, två koffein recip och en iordningställd spellista á la Spotify - Och vi är igång! Phuu... För intresserade så återfinns spellistan här.
Idag ska det städas, donas och fixas! Det har jag bestämt mig för. Här ska bli rent och fint, hallen ska få sin första möbel och Lilleman är på bättringsvägen. Det kan inte bli bättre! Eller jo, om jag slapp göra allt själv -.- Haha, men sånn tur har man inte. Har man skaffat sig en egen lägenhet så får man allt skylla sig själv.

Jag ska smått börja pula med Kontaktboxen tänkte jag, och sen kanske jag gör 2-3 extra för jag har redan två vänner som tycker att dom absoluuuut måste ha sånna också och det går inte för sig att köpa dom på nätet. Nej nej, så jag gör väl deras i samma veva som min. Lika bra det! (Måla dom får ni fan göra själva). Ska höra med Tawmi om det kan vara något för honom också...

Såhär ser min dag ut:

- Tillverka Kontaktboxen
- Städa i hall och lillhall
- Sätta upp Kontaktboxen
- Städa i vardagsrummet
- Vika torr tvätt och hänga upp blöt tvätt
- Städa sovrummet
- Städa köket
- Städa Lillemans rum
- Börja rivning av garderober i lillhallen


Sa jag förresten att till min hjälp har jag en sticksåg och en Lilleman? VARNING! Bör dock ej kombineras! ;)


life is the art of drawing without an eraser

Nu har jag blivit inspirerad, spenderat extremt mycket tid på nätet och blivit mer inspirerad. Hallen är färdigmålad, men den är ändå ett tomt staffli. Inga möbler, inga avtryck. Den är min att prägla. Detta är vad jag kommit fram till:




Den röda korgen har jag beställt gånger tre. Det är en taschilini från darlingdesigns. Ursöta och väldigt praktiska! Nu ska jag bara inhandla självhäftande bokstäver från Panduro, som jag ska klistra på mina taschilinis. Sen ska jag hitta rätt beslag att hänga upp dom med.
Lådan längst upp till höger är Kontaktboxen. Denna funderar jag på att tillverka själv. Väldigt smart sak att sätta fast på väggen, man slänger ned en skarvdosa och sen stoppar man ned diverse laddare/kontakter. Voilá! Ordning och reda på mobiler, kamerabatterier etc.
Bänken med tre korgar under kommer från Jysk. Helt underbar! Den heter Maui och det finns en matchande byrå/hylla med 3-6-9 korgar i. Jag funderar på den med 9 korgar, men jag får fundera lite till. För det känns som att det blir lite för mycket förvaring, om det nu går att få förmycket av förvaringsmöjligheter. Men eftersom att det är tre korgar i bänken också, så blir det totalt 12 korgar. MYCKET!
Mattan med blommor på går att vända på, så att man får den inverterad i färgerna. Men jag vill nog ändå ha en röd matta med vita detaljer, just för att få lite färg i en annars ganska livlös hall. Mattan heter Lilo och är av märket Pappelina.
Den röda skålen med nötter i är tänkt på byrån/hyllan, och den ska ju inte vara fylld med nötter. Jag funderar dock på att använda den som en aromamelt-brännare, eftersom att den klarar det. Babelfatet tänkte jag även det ha på hallen/byrån. Däremot vet jag inte vad jag ska ha. Dekoration blir det i alla fall. Fatet heter Babel och finns på darlingdesigns, skålen är en skapelse av Eva Solo.
Istället för hatthylla och hängare har jag tänkt kopiera träden som Swedese tillverkar, jag ska göra egna med hjälp av en mdf-skiva, sticksåg och skumgummiroller. Färgvalet lutar åt vitt, eftersom att jag inte gärna har röda träd i hallen, och allt annat skär sig.
Skoskåpen är även dom från Jysk, som jag tänkt ställa mittemot skjutdörrsgarderoben jag tänkt bygga helt själv.


Nu får det vara nog för ikväll. Vi hörs vidare!




Jag bör nog vårdas varsamt, Och syssla mycket sparsamt

MAGSJUKA! Usch!! Först Lilleman, sen Billy och sen jag. Tack för den dagis.

Har legat heeela dagen igår och inte kunnat äta någonting, känns inte allt för roligt. Redan i fredags började det, och dröjer sig kvar alldeles förlänge. Min förhoppning är att kunna gå till jobbet på onsdag.

Under tiden tittar jag på när Billy fixar i hallen, försöker hjälpa honom allt vad jag bara orkar - tyvärr inte mycket.

Bröllopsmässorna kan ni läsa om på bröllopsbloggen - http://vagentillmaka.blogg.se

Nu blir det tyvärr inte mycket mer, ni får hålla ut...

can't you see that you're smothering me, holding too tightly afraid to lose control

Idag var första arbetsdagen sedan jul. Kändes bra imorse när jag gick iväg med Lilleman till dagis, men så fort jag satte mig på tunnelbanan så var det precis som att allting påminnde mig om allt som hänt. Jag klev av efter två stationer tills jag lugnat mig och fortsatte, så fick jag hålla på - två stationer i taget. Ett steg åt gången. Jag tog mig till Kungsträdgården och satte mig på busshållsplatsen - ett steg kvar. Två bussar gick innan jag tog det sista steget, men jag gjorde det och det gick. Väl på jobbet så flöt allting på, jag gjorde det jag skulle och lite till. Jag gjorde om det på mitt sätt, jag pysslade och pillade och fokuserade på annat. SKÖNT!

Imorgon är en ny dag, och förhoppningsvis går det bra. Annars får jag ta ett steg i taget - två stationer åt gången. Så länge det är i min egen takt, så kommer det att bli bra.

Nu ska jag se på nya Desperate Housewives. Avslutar med en video till låten som går på repeat i mitt huvud.



Arrivaderchi!



big bad word, spell it with four letters

Idag har jag en sämre dag. Nu är det "längesen" jag hade bra dagar och dåliga dagar.. Jag har bättre och sämre dagar. Egentligen så är det för mycket för att ens kunna hantera själv, tankar alltså. Funderar på att kanske försöka få lite hjälp på vägen, men då måste man ta sig för att ringa och boka tid också. Sen ska man ju hålla den tiden, det är ju också ett problem. Men någonting måste göras åt situationen för det tär på allt. Det är som en bakterie som bara äter bort allt gott här i livet. Kommer nog få ta tag i lite på egen hand också, just nu går jag och är irriterad hela dagarna i princip. Och jag vet att jag inte är den lättaste att leva med, men jag vill bara att allt blir bra i slutändan. För allihopa.

Byte av ämne. Under en av mina bättre dagar var jag väldigt produktiv, och gjorde en hel-makeover i köket. Nu är det vardagsrummet och sovrummet kvar, sen ska hallen målas om och nytt golv ska läggas. Efter det så ska sovrummet målas om. Funderar eventuellt på att lägga in en heltäckningsmatta i Lillemans rum, visst det är svårare att göra rent men det är så himla golvkallt eftersom att vi bor längst ned på markplan. Man får helt enkelt ge sig fan på att det ska bli rent när man städar där. Sen ska balkongen göras iordning, steg ett är redan färdigt. Det var nämligen ca. 30 kartonger, 3 svarta sopsäckar samt en helvettes massa saker som skulle in i förrådet som stod där. Det är borta nu, möblerna är på plats och jag har till och med fått ut en ljuslykta och dynor på stolarna. Nu ska allt annat bara dit så att det blir sjukt mysigt, mitt mål är att kunna gå ut med frukosten på våren och äta den ute i vårsolen. Sen kommer ju gubbar och bygger min altan och förstör allting, men man får ju hålla ut. Det kommer att bli sååå bra när dom är färdiga! Pool- och grillparty hos mig någon? Wooop!

Har ni tur så hittar jag ett bra tillfälle att ta kort, så lägger jag ut dom på bloggen. Men just nu är det så att såfort man städar så blir det tre gånger stökigare på tio minuter.

Ska iväg och sätta upp vårgardinerna i sovrummet och i Lillemans rum nu :)

P.S. Jag älskar Billy (Han står bakom mig) D.S.


whatever time may take away it cannot change the way we feel today

Känner mig så upp och ned, ut och in på något sätt. Allting har för och nackdelar, och oftast är nackdelarna baserade på fakta medan fördelarna alltid är baserade på känslor. Jag vet inte vad man ska gå på, mitt hjärta vill åt alla håll.

Just nu borde man kanske inte ens fundera på sådant, det finns så mycket annat att ta sig igenom och bearbeta. Eller inte mycket, det finns en sak som är hjärtskärande, övermäktig och helt enkelt bara orättvis. Jag har inte ens börjat med att arbeta mig igenom det, jag skjuter på det och försöker hitta annat att sysselsätta mig med. Vilket påminner mig om att jag bokade tvättstugan imorgon mellan 12-15, trots att vi har en tvättmaskin. Precis så är det, jag är helt knäpp ärligt talat. När fan tvättar vi i tvättstugan? Bara en sån sak. När jag skulle slänga soporna idag (sopnedkastet är en trappa upp i trapphuset) så gick jag till garaget och halvvägs ut till Pias innan jag kom på vad jag höll på med. Jag ringde till Försäkringskassan när jag skulle prata med Förvaltaren (hyresvärden)... Vad är det för fel?!

Jag tror inte att jag orkar detta längre, och hur kan jag lita på mig själv när jag beter mig så här? Jag kan inte gärna säga till Billy att han måste ta Thor till dagis på morgonen för att jag tror att jag håller på att tappa förståndet..

Som sagt, jag måste nog reda ut ett par saker...



without boxes, borders or boundaries i built dreams.

Imorgon flyttar vi. På måndag ska vi till Förvaltaren och beställa en altan, en kyl och en frys. "Valfritt lägenhetsunderhåll", ja en altan är ju underhåll. Säkerligen. Men men. Det känns ganska motigt just nu. Ju mer man försöker desto mer är det att göra. Ju mer man fixar desto mer problem finns att lösa. Det tar aldrig slut.

Jag har lite småidéer om hur jag vill ha det i lägenheten. Hatthyllan och skohyllan behöver vi ju inte ta med oss t.ex. eftersom att jag inte ska ha det i nya lägenheten. Måla om ska det göras, behöver hjälp av pappa.. Jag är inte säker på hur man döljer en sånn äckligt röd röd under sandfärgat. Det kommer lysa igenom om jag gör det själv, och då är det bara fult. Så ja, hallen ska bli sandfärgad, med bårder i mörkare brunt och mocca. Sen får vi se vad det blir för färg på golvet, där ska jag iaf ha stenplattor. Köket funderar jag på att måla i plommonlila eller tapetsera en fondvägg i svart med silvermönster. Måla känns mer aktuellt.

Menmen, nu bestämde sig Lilleman för att gå upp. Hörs!

sun shining doin it like this-a-way, 5 star doin it like everyday

Nu är det nära! Wooop! Klättrar ju fan på väggarna här!!! Ärligt talat, man måste nog snart börja klättra på väggarna när jag tänker efter... Det står fullt med kartonger överallt! Tur att Lilleman har roligare hemma nu än förut, nu har han ju en stor hinderbana över hela lägenheten och han verkligen älskar det! Han har också hittat små campingkrypin, under en ihoprullad matta, under en filt som ramlat ned på en stol... Ja ni fattar.

På lördag bär det av, då flyttar vi ÄN EN GÅNG! Ja jag vet! Jag skyller på mina föräldrar.. Nu tror jag att jag ska packa ner datorn, då blir det inte riktigt lika mycket aktivitet. Jag har ju en bärbar, men det är jobbdator och jag orkar oftast inte börja koppla in strömsladd och skit. Men nån gång ska jag väl klara av att uppdatera Facebook, bloggen och så vidare..

Nu ska jag få färdigt köket! Basta!

you can't speak bubububut sudden' sudden' the pain increase.

Det känns som att jag är på väg uppåt, men allt runt omkring bara går åt helvete. Varför ska det behöva vara så? Det är riktigt jävla jobbigt att behöva gå upp på morgonen och veta att dagen kommer inte att kunna bli bra fast det finns tillfällen som gör den bättre. Den kommer aldrig kunna bli bra, med tanke på att det som gör den pest och pina fortfarande kommer att finnas när jag går och lägger mig på kvällen. Varför ska jag då orka mig upp ur sängen över huvud taget?

Den här dagen har varit allmänt depp. Jag har inte hunnit med ens hälften av det jag borde ha hunnit med, och klockan är redan åtta. Jag får varva ned en timma framför Bones och sen sätta igång igen känss det som. Just nu behöver jag fokusera på annat, inte bara lalla runt i min egen värld och fokusera på allt dåligt.

and with this vow, forever has now begun.

Sitter här i mitt vardagsrum. Lyssnar på när Billy spelar med sina vänner. "Älskling, är det ok om jag spelar lite?" Men... Ja? Varför skulle det inte vara det? Kanske inte hade behövt hålla på i 2,5 timme and still going strong.. Men men...

Jag älskar verkligen Billy, han är den absolut bäste för mig. Vi kompletterar varandra, vi känner varandra och vi står ut med varandra. Jag tror inte att det bästa förhållandet handlar om hur mycket puttinuttigulligull det är, utan det handlar om just att stå ut, faktiskt ha fler bra än dåliga stunder och att förstå varandra. Jag värdesätter att Billy är min bästa vän, högre än jag värdesätter att han sätter post-it lappar överallt i hela lägenheten varje morgon. För han är min bästa vän, och det är därför det fungerar. Han är min bästa vän, min stöttepelare och min trygghet. Det är honom jag ringer till först när jag behöver någon att prata med, det är honom jag saknar när jag är ensam och det är honom jag vill gå till sängs med varje kväll resten av mitt liv.

Jag har lovat honom att en dag gifta mig med honom, och han har lovat mig. Det löftet är inget litet, men när jag lovade Billy det så kändes det mer som en självklarhet än som ett löfte. Jag ser inte någon annan väg i livet, och jag känner mig lycklig med den vägen jag kommer att gå.

Vi kommer att finnas där för varandra, vi kommer att stötta och hjälpa, skratta och skälla.. Men viktigast av allt, vi kommer att älska varandra. Billy kommer att bli pappa flera gånger, jag längtar redan tills Thor får ett syskon.

Hur kan man känna att man hittat så rätt?


i hope now with my own family, that everyday i see a little more of my father in me.

Imorn är det fars dag! Wooop!
Känns så konstigt när det är två pappor att fira. Min egen pappa och pappan till min son. Vissa pappor har ingen som firar dom alls, och vissa pappor har 17 barn att fira med. Alla kanske inte ens firar fars och mors dag, dom tycker att det är ett kommersiellt påhitt som bara lurar av folk pengar. Jag tänker såhär - ja, det kanske det är. Men varför inte? Mammor och pappor gör ALLT för deras barn. Dom finns alltid där med vägledning och värme, dom lär ut allt dom kan, tills det inte finns mer att lära. Dom sätter sig själv i andra hand, för att barnen ska ha det bra. Då kan det väl ändå finnas EN dag per år, där mammor eller pappor blir uppassade, får söta kort och möjligtvis en chans att bli miljonär (lotteriförsäljningen ökar med 115% under morsdag och 140% under fars dag).

Jag ser det då som en dag där pappor får chansen att luta sig tillbaka och bara njuta. Sitta i tofflor och morgonrock hela dagen, äta tårta och få ett roligt kort och kanske nån present. För inte fan tackar man sina föräldrar nog mycket. Och krävs det då att det finns en dag dedikerad till att visa vördnad för sina föräldrar, då ska man göra det! Oavsett om affärerna tjänar en slant på det.

Tänkte bara tacka min pappa för allt han gjort för mig under 22 år, och tacka min sons pappa för att han är den bästa pappan min son kan ha. Det är två bra män, som gör sitt bästa för att se sina barn lyckas i livet.





det är dig jag vill älska, de stunder i livet, i mörker och i ljus.

SHIT! Det är mycket kvar att göra på väldigt lite tid. Jag måste komma ihåg att ringa mamma också och kolla med henne om det är ok att jobba 15 timmar sista veckan innan flytten, och ta ut komp resten. Kan inte ringa nu, eftersom att hon har fullt upp med personalen som trillar in så här i slutet av arbetsdagen, och början för vissa.

Jag brukar ju alltid lägga upp en att göra-lista inför flytt, och denna gång är det ingen skillnad. Förutom att jag delegerar håll-koll ansvaret till Tommy.. Får väl se vad han säger om han märker det :)

Så här ser det ut i alla fall:

Sovrum
Skruva isär garderobsinteriören.
Skruva isär sängen och lyfta av sängborden.
Packa resten av kläderna.
Koppla ur tv:n och ställa den på plats.
Snurra ihop allt kablage och packa det.

Vardagsrum
Packa ihop Guitar Hero-trummorna.
Packa ned lamporna.
Rensa under soffbordet.
Rulla ihop mattorna.
Plocka isär Lillemans matstol.

Hall
Rulla ihop matta.
Ta ned hatthylla samt skohylla.
Spackla borrhål.
Packa ned ytterkläder.
Packa ned skor.

Kontor
Packa ned skrivare.
Packa ned ljudsystem.
Plocka isär skrivbord.
Packa ned skrivbordsattiraljer.

Badrum
Tvätta det sista.
Packa ned tvättkorgarna.
Koppla ur tvättmaskin.
Skruva ned toapappershållare.
Ta ned duschdraperi.
Tömma badrumsskåpet.

Lilltoa
Tömma medicinskåpet.
Skruva ned medicinskåpet.
Tvätta badrumsmattan.
Packa ned textiler.

Kök
Packa allt från skåpen.
Ta ned hängare ovanför diskbänken.
Koppla ur diskmaskinen.
Rengöra fläkten.
Tömma skafferi.
Rengöra kyl.
Frosta av frys.
Tömma städskåp.
Packa ned micro.
Packa ned allt på diskbänken.
Packa ned brödlåda.
Packa ned mixer.
Packa ned alla knivset+knivställ.

Lillemans rum
Skruva ned hylla.
Packa ned kläder.
Packa ned leksaker.
Skruva isär skötbord.
Skruva isär spjälsäng.
Tömma garderob.



life. it's the ultimate sin, a game with no rules that you're expected to win.

What comes next. Satt och tittade på lite serier, och just det uttrycket fastnade. "What comes next". Ibland undrar jag. Som jag ser det så finns det två vägar för mig att gå, med lite olika inslag.
Antingen stannar jag i Stockholm tills jag själv känner att det är dags för livet på landet. Första frågan - Stannar Billy eller flyttar han till Karlstad? Sen.. Vad kommer jag att jobba med? Och efter det, kommer jag att vara lycklig?
Eller så flyttar vi tillbaka till Karlstad så fort det finns jobb för oss båda två. Återigen - Vad kommer jag att jobba med? Kommer jag att vara nöjd?

Stor skillnad där. Jag tror inte att jag har möjlighet att vara genuint lycklig i Karlstad, kanske nöjd.. Men inte lycklig. Nu är det inte så att jag tar lyckan för givet, jag menar. Det kan ju vara så att jag inte ens blir lycklig här i Stockholm med alla vännerna, familjen och jobbet jag trivs med. Man vill alltid ha mer, jag tror inte ens att jag har hört någon uttrycka sig "nu är jag helt nöjd. Jag behöver varken mer eller mindre, det är bra så här. Nu kan jag finna min lycka". Det är alltid mer, mer och mer. Är man nöjd med jobbet, så finns det alltid ett "men". Exempel:
Orka? Frågar någon mig om jag är lycklig så kommer jag nog faktiskt tänka efter riktigt noga innan jag svarar. Det kan ju vara så att jag är lycklig, men alltid vill ha mer. Och då måste jag ändra tankesätt. Jag behöver inte alltid mer.




now you're in eachothers face

Helt ärligt.. Varför börjar man alltid fundera på sjuka saker när man är som minst lämpad att över huvud taget fundera? Jag har varit uppe sedan 14.00 igår, 8/11. Kommer troligtvis inte kunna sova förrän ikväll, 36-37 timmar efter att jag stigit upp ur den sköna sängen i mitt eget hem. Mitt eget hem. Varför? Jag skulle gott och väl ha kunnat sova redan vid 21-tiden. Men nej, jag är envis och sjukligt trött på att vara beroende av andra för att klara av det basala. Jag gör alltid så här, så fort jag vet att jag inte behöver kliva upp dagen efter. Då väntar jag in serie efter serie på tv. Jag väntar på sällskap, tröttheten och mörkret. Jag vänder på dygnet. Varför? För att jag kan. Att vända tillbaka dygnet är inte lika lätt. Jag vill inte släppa serierna, sällskapet och inte heller mörkret. Jag har ingen självdisciplin, jag kan inte om jag inte vill. Det fina i det hela är att jag inte behöver, för jag kan alltid ta en sömntablett vid åttatiden, somna vid nio och vara totalt utvilad kl. 6 på morgonen när min buss går till jobbet. Inte idag, eller rättare sagt igår. Det var för enkelt. Istället låg jag vaken i sängen i fyra timmar, sen kom jag på att jag kan skippa att sova helt och hållet. Det är ju inte direkt första gången. Så varför inte? Vad är det för skillnad?
Jo. Skillnaden är att jag har ett seriöst jobb att gå till, det är inte söndag efter en helnatt ute på stan och jag har en son som ska hämtas kl. 17 på dagis och underhållas i två timmar innan han tar natten. När kommer jag på detta? Ja, inte var det nio timmar sedan. NU, efter att ha plågat mig igenom the Social Network. Nu kommer jag på det. Kommer jag att orka hålla masken i, vad som nu blivit, 14-15 timmar till? Jag måste. Jag har inget val. Det är mitt fel och jag vet om det. Men som vanligt så är det bara att ta tjuren vid hornen, svepa några redbull på väg hem från jobbet och vara lika hyperaktiv som sonen.

En annan sak. Just det här med mitt eget hem. När jag bodde hemma hos mor min, som 17-åring, så slutade alla diskussioner i att jag skulle flytta. Nu har jag ett eget förstahandskontrakt. Jag kommer ärligt talat inte ihåg hur det var att komma hem varje dag och inte ha en egen lägenhet. Även om det bara var lite drygt ett halvår sedan jag senast bodde hos mamma, så känns det som att det enda sättet att klara vardagen är att få den ensamtiden jag har från att Lilleman somnar tills att jag ska sova. Även om jag gör absolut ingenting mer än att ligga i soffan och stirra upp på mitt tak, så är det ändå det som får mig att fungera. Jag vet att det kan låta egoistiskt, men utan den tiden så skulle allt rasa. Det märker jag på helgerna, när min sambo är hemma med mig. Vi går varandra på nerverna minst en gång om dagen. Ofta är det för att jag har mitt humör, som de flesta redan känner till, och för att han konstant påminner mig om sånt jag inte vill tänka på.

Har man rätt att välja bort diskussioner i ett förhållande? Har man rätt att vägra sambon, pojkvännen, fästmannen att prata om någonting som känns jobbigt? Någonting som är extremt viktigt för den ena parten, men helt överväldigande för den andra? Hur kan man mötas halvvägs där?

Tidigare inlägg
RSS 2.0