Det känns som att jag är på väg uppåt, men allt runt omkring bara går åt helvete. Varför ska det behöva vara så? Det är riktigt jävla jobbigt att behöva gå upp på morgonen och veta att dagen kommer inte att kunna bli bra fast det finns tillfällen som gör den bättre. Den kommer aldrig kunna bli bra, med tanke på att det som gör den pest och pina fortfarande kommer att finnas när jag går och lägger mig på kvällen. Varför ska jag då orka mig upp ur sängen över huvud taget?

Den här dagen har varit allmänt depp. Jag har inte hunnit med ens hälften av det jag borde ha hunnit med, och klockan är redan åtta. Jag får varva ned en timma framför Bones och sen sätta igång igen känss det som. Just nu behöver jag fokusera på annat, inte bara lalla runt i min egen värld och fokusera på allt dåligt.