John Mayer
When you're dreaming with a broken heart
The waking up is the hardest part
You roll outta bed and down on your knees
And for the moment you can hardly breathe
When you're dreaming with a broken heart
The giving up is the hardest part
He takes you in with your crying eyes
Then all at once you have to say goodbye
Hade det varit ok om jag hade gjort samma sak? Hade du förlåtit mig och aldrig mer pratat om det? Hur går man vidare nu?
The waking up is the hardest part
You roll outta bed and down on your knees
And for the moment you can hardly breathe
When you're dreaming with a broken heart
The giving up is the hardest part
He takes you in with your crying eyes
Then all at once you have to say goodbye
Hade det varit ok om jag hade gjort samma sak? Hade du förlåtit mig och aldrig mer pratat om det? Hur går man vidare nu?
Tävlingen
Vi hade ju lite vadslagning här i bloggen för ett tag sedan. Eftersom att det blev lite tidigare än planerat så har jag valt att ta bort datumet från svaren, förlåt Inaa som annars hade varit närmst. Men det känns som att 38 dagar är lite för mycket för att vara rätt :P
Resultat:
Vikt: 1700 g Inaa: 3000 g
Längd: 44 cm Meo: 47 cm
Tid: 11:50 Mattias: 12:00
Idag väger han 2065 gram och mår bra. Orkar inte riktigt äta hela mål själv, men får mat genom sond också. Han gick ned totalt 90 gram och har sedan nedgången gått upp 455 gram.
Resultat:
Vikt: 1700 g Inaa: 3000 g
Längd: 44 cm Meo: 47 cm
Tid: 11:50 Mattias: 12:00
Idag väger han 2065 gram och mår bra. Orkar inte riktigt äta hela mål själv, men får mat genom sond också. Han gick ned totalt 90 gram och har sedan nedgången gått upp 455 gram.
3 veckor - Sammanfattning. LÅNGT INLÄGG
Nybadad liten skit och snart tre veckor gammal.
Den 11 april var ingen höjdare, gick runt och hade grymt ont i magen hela dagen. Bestämde mig för att stå ut och försöka ta det lugnt, och det fungerade. Det onda släppte framemot kvällen när jag skulle gå och lägga mig.
Den 12 april efter ca. 4 timmars sömn så vaknade jag mitt i natten av feberfrossan, låg och skakade utan dess like och fick inte ur mig mer än "Hämta ett till täcke, ring till förlossningen" till Billy. Då blev det att åka in direkt, Peter kom som prinsen på en vit springare men det var snarare en nyvaken man i sin mörka Volvo. In till förlossningen där vi var ca. 03.00. Fick ligga med CTG i 7 timmar innan dom bestämde sig för akut kejsarsnitt, mamma fick lov att skynda sig från Stockholm till Karlstad - det finns vissa stunder i livet där en mor är ovärderlig, det här var en av dom. Det enda som gjorde att jag inte tog mitt pick och pack och gick hem var att jag visste att mamma skulle vara där när jag vaknade ur narkosen. Det blev ganska stressat och panikartat eftersom att jag var inställd på att jag hade 6 veckor kvar, det var inte dags ännu. Läkaren försökte prata med mig, barnmorskorna försökte, Billy försökte.. Har inget minne av vad någon av dom sa, tror det har mycket att göra med paniken jag kände. Peter och Malin kom förbi en snabbis, Billy trodde att det skulle få mig lugnare och det trodde jag också. Det fungerade i ca. 2 minuter sen kom jag på att jag faktiskt skulle bli mamma alldeles förtidigt, då kom paniken igen.
Rullades upp på operationsavdelningen, Billy följde troget efter och stannade kvar tills dom i princip kastade ut honom. Sen är allting svart fram tills 15-tiden när mamma och brorsan kom in på IVA, där jag låg. Nu var jag mamma, hade jag varit i drygt 3 timmar, och min son låg på en annan avdelning där massa okända människor tog hand om honom. Jag fick ligga på IVA till strax innan 18-tiden och Billy fick gå ner på Neonatal och be dom ta kort så att jag fick se honom. När vi kom iväg från IVA åkte vi direkt till honom, var där fram tills sent, åt lite på avdelning 11 och sen tillbaka igen. Men jag kände mig inte direkt pigg och fick åka tillbaka till avdelning 11 igen.
Mamma stannade kvar i en vecka med mig, både på avdelning 11 och senare på Patienthotellet. Billy fick göra klart nattveckan på jobbet och ta ut VAB dom sista två veckorna på sjukhuset, jag tror det gjorde gott att mamma var med. Det blev rätt mycket runt omkring som inte hade med Thor att göra, blodtrycket och infektionerna var dom tvugna att få bukt med. Pappa och Riitta var förbi helgen efter att han föddes, och vi åt på restaurang. Det var skönt att få komma iväg från sjukhuset en stund.
Nu är vi hemma på permission över helgen och om allting går bra så blir vi utskrivna på måndag morgon när vi kommer dit. Han får ju ha hemsjukvård i så fall, men det är skönt att få vara hemma istället.
Den 11 april var ingen höjdare, gick runt och hade grymt ont i magen hela dagen. Bestämde mig för att stå ut och försöka ta det lugnt, och det fungerade. Det onda släppte framemot kvällen när jag skulle gå och lägga mig.
Den 12 april efter ca. 4 timmars sömn så vaknade jag mitt i natten av feberfrossan, låg och skakade utan dess like och fick inte ur mig mer än "Hämta ett till täcke, ring till förlossningen" till Billy. Då blev det att åka in direkt, Peter kom som prinsen på en vit springare men det var snarare en nyvaken man i sin mörka Volvo. In till förlossningen där vi var ca. 03.00. Fick ligga med CTG i 7 timmar innan dom bestämde sig för akut kejsarsnitt, mamma fick lov att skynda sig från Stockholm till Karlstad - det finns vissa stunder i livet där en mor är ovärderlig, det här var en av dom. Det enda som gjorde att jag inte tog mitt pick och pack och gick hem var att jag visste att mamma skulle vara där när jag vaknade ur narkosen. Det blev ganska stressat och panikartat eftersom att jag var inställd på att jag hade 6 veckor kvar, det var inte dags ännu. Läkaren försökte prata med mig, barnmorskorna försökte, Billy försökte.. Har inget minne av vad någon av dom sa, tror det har mycket att göra med paniken jag kände. Peter och Malin kom förbi en snabbis, Billy trodde att det skulle få mig lugnare och det trodde jag också. Det fungerade i ca. 2 minuter sen kom jag på att jag faktiskt skulle bli mamma alldeles förtidigt, då kom paniken igen.
Rullades upp på operationsavdelningen, Billy följde troget efter och stannade kvar tills dom i princip kastade ut honom. Sen är allting svart fram tills 15-tiden när mamma och brorsan kom in på IVA, där jag låg. Nu var jag mamma, hade jag varit i drygt 3 timmar, och min son låg på en annan avdelning där massa okända människor tog hand om honom. Jag fick ligga på IVA till strax innan 18-tiden och Billy fick gå ner på Neonatal och be dom ta kort så att jag fick se honom. När vi kom iväg från IVA åkte vi direkt till honom, var där fram tills sent, åt lite på avdelning 11 och sen tillbaka igen. Men jag kände mig inte direkt pigg och fick åka tillbaka till avdelning 11 igen.
Mamma stannade kvar i en vecka med mig, både på avdelning 11 och senare på Patienthotellet. Billy fick göra klart nattveckan på jobbet och ta ut VAB dom sista två veckorna på sjukhuset, jag tror det gjorde gott att mamma var med. Det blev rätt mycket runt omkring som inte hade med Thor att göra, blodtrycket och infektionerna var dom tvugna att få bukt med. Pappa och Riitta var förbi helgen efter att han föddes, och vi åt på restaurang. Det var skönt att få komma iväg från sjukhuset en stund.
Nu är vi hemma på permission över helgen och om allting går bra så blir vi utskrivna på måndag morgon när vi kommer dit. Han får ju ha hemsjukvård i så fall, men det är skönt att få vara hemma istället.
