Nu har jag haft sådär tråkigt så att jag hellre städar än att ligga på soffan. Det tyckte tydligen sambon om, husfru kallar han mig. Och lovely.. Och älskling.. Undra om han vill något eller om det bara beror på städningen oså..

Igår.
Städade vardagsrummet, var på barnmässan och fick massa roliga prylar till bebis, sorterade ut alla papper och satte dom rätt i pärmen, städade Älsklings kontorshörna, dammtorkat.

Idag.
Handlat, diskat, städat köket, tvättat, dukat fram fika och fixat kaffe åt herrn, gjort sallad, tagit hand om kaoset efter brownie-monstret som var på besök, ska hänga tvätt, tvätta lite till och vika in mer tvätt i garderoberna. Kanske skulle ta sovrummet också?

Känns som att det här med "nesting" har slagit in, vill att allt ska vara snyggt och prydligt, barnsäkrat och iordning, tills bebis kommer. Plus att jag fick Älskling att sätta skåpspärrar där vi har fritösen och sen där vi har skurmedel och sånt. Kändes som att man inte ska vänta tills bebis börjar nå, eftersom att vi redan har en nyfiken dam och olyckor händer ju alldeles för lätt. Var på IKEA i fredags också. Köpte lite smått och gott, sånt där plock som man behöver men inte tänker på eftersom att alla stora grejer går först.

Nu ska jag få herrn att laga mat i det nystädade köket (får säkert göra om det efter..) och under tiden ska jag fixa lite med tvätt och sånt. Lägger in bilder på Brownie-monstret också. Tycker det känns bekant, men jag vet inte, Tindra hävdar ju stenhårt att det inte var hon som smulade ner golv/stol/bord bortom igenkännelse. (Ja jag vet, så är det när dom är små)

Nu är jag hemma i Karlstad igen, efter en mycket efterlängtad helg i Stockholm. Kände mig glad på lördagskvällen när jag insåg att jag hade 3 timmar extra hemma hos mamma eftersom att jag tittat fel på avgångstiden, och sen kom söndagen.. Ju närmre vi kom avfärden, desto tyngre kändes det. Jag vet inte varför, men jag trivdes så bra med mamma i närheten hela tiden och pappa var bara en bit bort med bil/buss. Nu känns dom så himla långt bort, fast det bara är 30-35 mil. Det hade ju kunnat vara värre, jag bor ju inte direkt i ett annat land. Som tur är har jag min Billy här med mig, inte nu för nu är han på jobbet, men annars. Vi satt i soffan igår och bara var för oss själva, känns som evigheter sen sist. Kanske till och med kan komma iväg på bio eller ut och äta den här månaden, ta vara på tiden som är kvar. Blir ju inte världens lättaste att packa väskan och gå och lägga sig dagen innan man åker till Stockholm igen, för nästa gång är det 3 veckor som vi inte kommer att ses på. Han får skaffa webcam, och jag.. Det är ett måste, och nått flashigt headset så man kan prata medans man camar. Nu märker jag att det här blev lite längre än vad jag hade tänkt mig....

Barnmorskan ringde förövrigt för typ en timma sedan, hon ville bara berätta för mig att UVI'n var kvar och härjade och att jag kommer få en till dos antibiotika, vilken det blir den här gången återstår att se. Får väll se när hon ringer upp och säger "Varsågod, nu har jag hittat en läkare som skrev ut antibiotika som faktiskt fungerar", för min läkare var tydligen på semester.
Sen ringde en till rolig prick, från Förlossningen på Centralsjukhuset. Hon tänkte bara berätta för mig att  dom ser fram emot att sticka 1000 nålar i mig på torsdag, får väll se om akupunktur hjälper.. Annars är det bara att stå ut, vilket börjar bli en ond verklighet.

Nu blir det skolarbeten, tvätt och städ. Lovade Billy att jag skulle ta lite disk också, så att vi delar på det typ.. =) Sen blir det gooodis!

Jaha, nu sitter vi på tåget på G till Stockholm. Billy har precis byggt en egen sked av en pinne och ett risifruttilock, Tindra njuter av mellis och jag har tråkigt eftersom att det inte gick att spela UNO här. Det skakar utan dess like och korten vägrar ligga still. I sätet snett framför och i sätet snett bakom sitter det killar/gubbar och dricker starköl, stör den "ambulerande serveringen" och är irriterande, ja jag har rätt att tycka att det är irriterande. Malin skulle säkert hålla med. Hon precis mitt över gången verkar vara en Östermalmstant som handlar alla sina kläder i sånna gröna konteinrar som det står "Välgörenhet" på eller nått, men hon vägrar skala frukter om dom inte ligger i en plastpåse och hon slipper vidröra frukten direkt. Mycket intressant folk på tåget.

Det ska bli skönt att komma till Stockholm, träffa familj och vänner, gå på bröllop och sitta hos Maestro.. Tindra ser mer fram emot det än Billy, han klagar typ nonstop. Men vi överlever nog allihopa, förhoppningsvis :)

Ja, vet inte riktigt vad jag ska skriva. Har hänt lite på sistonde, men det är inget som jag tänker gå in på här i bloggen. Igår slängde jag ihop en köttfärspaj, gottigott! Aldrig gjort den själv, bara tittat på när mamma eller pappa har gjort. Den blev lyckad enligt mig och sällskapet klagade då inte. Köpt en lite större pajform, men allt gick åt ändå :) Peter fick visserligen sista biten som matlåda.

Inatt går Billy på första nattpasset för denna vecka, och det känns väll precis lika kul som vanligt. Men man får ju tänka på att vi får mycket mer tid för varandra under dagarna istället och då är det värt.

På torsdag är det två veckor kvar tills vi åker till Stockholm, det ska bli kul. Skönt att få träffa vänner och familj igen, har inte träffat någon sen i januari och då var det pappa som var här. Sist jag var i Stockholm var i slutet av oktober, det är nästan ett halvår sen. Sjukt.

Nu ska jag väll fixa lunch och sen gå ned till lekplatsen med Fröken Tindra, jag får sitta på bänken och hon får springa runt och leka av sig. Passar mig alldeles utmärkt. Billy fixar förhoppningsvis färdigt här hemma under tiden.

Ciaao