Jaha, nu har det inte funnits något att läsa på snart 3 timmar. Så då får jag öppna böckerna om företagsekonomi och "How-To" i att starta eget. TACK! TACK SÅ MYCKET!
Malin föder inte.
Tommy har lagt Neo och är dötrist på msn.
Billy är på jobbet.
Jilli är i Linköping.

Vaaaafaaan!!!


Jag och Tindra och Thor gjorde Våxnäs och stan osäker idag. Vi postade brev, paket och inbjudningar, sen lämnade vi tillbaka en lånetelefon. Imorgon får vi se om Tindra är pigg och alert, isåfall går vi över till Tommy och Neo. Hon var krasslig imorse, men nu på kvällen har det varit full fart och hostan är som bortblåst. Var nog soppa till lunch som gjorde susen.

Vi kanske hörs mer imorgon, eller inte. Får väll se hur aktiva ni bloggare är, you made me!

Idag har varit en produktiv dag. Billy fick fnatt och skulle prompt iväg och fiska, då skulle han ha med sig Tommy och Neo och jag och Thor fick allt hänga på vi också. Sen skulle ju Tindra komma vid 17-tiden, så då var det bara att ta med henne också. Vi gick mot Bellevue runt 15.30-16 tiden och iväg mot Göteborgsudden, efter maskgrävning och besök av farmor, runt 17.30. Det är drygt 3,5 km ut dit från Bellevue, vi hade med oss picnic och fiskegrejer. Där satt vi, njöt av det fina vädret och den underbart vackra utsikten. Billy hävdade att han fått fisk, såhär lät det:
Billy: Jag fick en abborre, men jag tappade den precis vid land!
Tommy: Om du nu ska ljuga, varför inte dra till med gammelgäddan?
Billy: Okej, det var farfar abborre!

Jag fick nästan en Billy på kroken också...
Billy: Men kom hit då!
Giia: Neej, jag är känd för att sätta dragen i nacken på folk.
Billy: Men nejdå, kom hit sa jag.
Giia: Fiska är fan ingen lagsport.. Jaja..
Billy: VAFAN GÖR DU?! Den träffa nästan ögat för fan!!
Giia: Vad vare jag sa?

Mellan hopp och förtvivlan finns en sorts ingenmansland. Där har jag befunnit mig rätt länge nu. Det är en plats av väntan. Jag önskar att jag kunde kalla den ”stilla” eller ”allvarlig” eller något annat uttryckfullt, men faktum är att den är ganska intetsägande. Dagarna går, och jag väntar fortfarande. Vad kan jag säga?

Jag lever som i en bubbla. Jag ler mot människorna jag träffar, pratar med dem och skrattar till och med, men inne i mig är det tomt och tyst. Jag saknar det ständiga bruset av röster som brukade höras där. Den aldrig tystnande debatten. Mest av allt saknar jag orden som brukade beskriva mitt liv, orden som förklarade skeendena och gav dem stadga och form. Utan dem går jag som i en dimma. Tiden består enbart av ögonblick staplade på varandra. Jag ser inte sammanhangen, lever bara ett hjärtslag i taget. Varje dag är oändligt långsam och samtidigt oändligt kort. Jag tittar ut genom bussfönstret och märker att sommaren är på väg, och det känns som om jag måste ha sovit hela våren för att sedan plötsligt vakna ur en märklig dröm. Det känns på något vis opassande.

Snart kommer ingen att kunna se på mig vad som har hänt, fastän blåmärkena i min själ just har börjat visa sig. Mitt huvud säger att de snart kommer att göra mycket ont, när insikten om det som skett drabbar mig med full kraft. Mitt hjärta säger ingenting. Bara ibland viskar det några trötta små ord, och då gråter jag en kort stund, tills tårarna tar slut. Resten av tiden är det som om dörren till mitt inre är stängd och förbommad och jag kan inte komma dit in.

Jag har hört om en man som blev skjuten i strid säga att från början kände han inget alls, att smärtan kom först efter en stund. Han hann till och med springa och ta skydd innan det började göra ont. Det är en bra liknelse för hur det känns i mig. Men jag springer ingenstans. Jag väntar stilla och med nedböjt huvud, på ett vidsträckt fält av brunbränt gräs och taggtrådshärvor. Jag väntar på smärtan som mitt huvud säger ska komma. Jag hoppas att jag inte ska förblöda när den drabbar mig. Och jag är rädd.

Vem röstar du för? Dig själv? Ditt barn? Dina medmänniskor?

Rösta för vem du vill, sålänge du gör det. Vet du inte vem du vill rösta på? Rösta blankt.
Hoppas att alla var iväg och röstade idag, skiter i folk som säger att man ändå inte räknas. Alla är med och påverkar - framtiden, Sverige, Europa. Det är framtiden i Sverige och Europa jag hoppas på, för min sons skull. Han är bara åtta veckor och vet säkerligen inte hur han vill att framtiden ska se ut, han har ingen röst i frågan och ingenting att säga till om. Därför röstade jag, för att göra min sons röst hörd. Förhoppningsvis håller det hela vägen.

Annars har jag bara legat i sängen och soffan idag, ingenting konstruktivt alls förutom valet. Nu är det valvaka och mys i soffan som gäller. Inget mer, inget mindre. Behöver det inte vara heller, speciellt inte när man försöker förändra Europa på en dag ;)

Minnena de tar död på min själ, det gör ont i mitt hjärta
Så ont
Du kommer aldrig att förstå, hur ska jag klara denna smärta
Du är Prinsessan av is

Och så tackar alla Baso för denna underbara låt och glömmer inte ladda den helt IPRED-fritt på karlstabo.se
Då menar jag ALLA 9 unika besökare senaste veckan -.- Förresten, vilka är ni?

Eller som min och Tommys verison går:

Lalalala bamba chiquita banana äpplen och päron
Lalalala bamba chiquita banana Enrique Iglesias

Fruuuuktkompott och aaaananaaas!

Förövrigt:
Alkohol+Guitar Hero = Helkväll!
Ja, jag gillar plus, minus och är lika med. Inte så mycket för multiplikation och dividerasion eller nått sånt.

Puss godnatt!

Billy är Mr. Rockstar just nu. Han ser till att jag får sova då och då på nätterna och tar Thor mesta delen när jag är trött och sliten. Vem vet, han kanske tror att jag blir pigg, glad och kåt av att få sova. Men att sova 5-6 timmar per natt (vilket är mer än de flesta nyblivna mammor får) är ändå för lite, man blir trött, arg och lättirriterad och den enda som man kan ge sig på är Billy. Som alltid råkar vara ett steg för nära när jag väl sätter igång. Förlåt älskling, du är värd din vikt i guld.

Thor växer och blir bara starkare för var dag som går, dom senaste 2 veckorna har han gått upp nästan ett kilo. Nu väger han inte mindre än 3320 gram och är redo att ta sin storesyster Tindra med storm. Hur och när vet jag inte dock, har pratat med Billy och sagt att när han jobbar 13.30-22 så är det inte troligt att jag orkar. Kan inte ha både henne och Thor från att hon kommer hem från dagis tills hon går och lägger sig. Eller kan kan jag väl, men frågan är om det är värt det? Billy får ju ändå bara träffa henne om han pallrar sig upp på morgonen, ger henne frukost och tar henne till dagis. Det handlar om 1-1,5 timma per dag, i 5 dagar. Det känns lite fel att hon träffar mig mer än Billy, men vi får se hur det går. Ska försöka till en början bara, för jag vill verkligen att Billy ska få träffa Tindra mycket mer än vad han har gjort sen Thor föddes. Och det är ju viktigt för den unga damen i fråga också, hon mår ju bra av att få vara med båda sina föräldrar och just nu är det bara mamma Empa som gäller. Hoppas bara han tar ansvar och tar henne till dagis fem dagar i veckan, även om han får sova lite och jobba mycket.

Jag har hunnit vara i Stockholm en sväng också, det var härligt. Träffa vänner, familj och bli ompysslad av min egen mamma. Tror hon är väldigt stolt över att vara mormor, hon har verkligen hjälpt till och avlastat under tiden hon varit med oss. Förhoppningsvis kommer jag mer till Stockholm under mammaledigheten, det finns fortfarande några änglar jag inte kunde träffa när jag var där. Sen ska jag försöka höra med Billy om han kan ta semester i slutet av augusti, kanske ta med Tindra och Thor upp till Gällivare en sväng så dom får se riktiga mygg :P Nä, men Boda Borg hade varit kul med Tindra säkert. Om dom inte har skumma öppettider igen.

Nu blev det väldigt långt inlägg, men det finns en sak till jag skulle vilja få med. Vill bara säga tack till Malin och Tommy, finns alltid någon att vända sig till fastän det är långt "hem". Ni är verkligen änglar för mig, och jag kan stolt säga att Malin och hennes sambo Peter kommer att vara de bästa gudföräldrarna man kan tänka sig till Thor.