Seriöst? Vem fan ringer till någon annan, VÄGRAR berätta vem det är som ringer, och frågar massa konstiga frågor? Jag blev paranoid där en stund och la på luren.

Jag har för övrigt alldeles för mycket på min to-göra-list idag.. Såhär ser den ut;

- Bädda rent åt mig, Micke och Thor
- Byta rum (Kanske till helgen, men det är massor att göra...)
- Städa ur Mickes rum
- Vika bort extrasängen
- Ta bort alla trasmattor från golvet i mitt rum (La ut dom så det täckte det kalla golvet under -20 graders perioden)
- Skriva inköpslista
- Planera kalas
- Köpa inbjudningskort
- Skicka inbjudningskort
- Handla
- Rensa ur garderoberna
- Köpa ytterkläder och mockasiner till Thors dagisdebut
- Ringa till Förvaltaren om lägenhetserbjudandet

Och ta hand om Thor samtidigt. Släng er i väggen, för här kommer mamman med eld i baken!

Jaja, nu verkar det som att jag har lite tid över till bloggen. Äntligen...

Thor har ju blivit erbjuden dagisplats, så han börjar på sin 1-års dag. Kanske sådär lite lagom roligt, men vad ska man annars göra på sin födelsedag när man fyller år på en måndag?
Han kommer i alla fall gå från 7 på morgonen tills kl. 15 på eftermiddagen som det ser ut nu. Och det är enbart för att min mamma tar ut komp i 2,25 timmar VARJE dag ! För att hämta honom då. Annars hade det fått vara 7-17 och det kanske inte är så himla kul nu i början när han lär sig att det inte alltid är tyst, lugnt och ensamrätt på vuxna. Så cred till mommo! Iofs har hon ju innestående komp så att hon kan jobba 1 dag i veckan tills pensionen och ändå ha fullt betalt..

Så 12-15 april är det inskolning. Sen är det till att vara ensam på dagis den 16e, och sen kalas den 17e. Jag måste fan ringa och boka lokalen -.- Och inbjudningskorten måste köpas i helgen så att jag kan skicka dom på måndag.. Lite synd bara att man inte kan bjuda Malin o company eftersom att Thor är så tokig i Charlie och jag skulle behöva en vettig människa i min egen ålder på kalaset. Men det känns så fel att ens fråga. Vi får nog ha ett litet minikalas när vi kommer till Karlstad nästa gång. Förhoppningsvis har all snö smält, all is är borta och någon har petat SJs VD från posten när det är dags. Men det kanske är för mycket att begära, jag menar... Det är ju inte som att det är ett år tills vi ska dit och hälsa på :P Men kanske 1,5 månad eller nått.

Nu ska jag fortsätta jobba, tog bara lite paus mitt i allt. Får vi väll se, kanske blir det ett påskkalas med fjädrar och godisägg? :D

Thuudiloou!

Idag åker jag och Lilleman tillbaka till Stockholm, igen. Vi försökte ju i måndags, men det gick inget bra. Så nu gör vi ett nytt försök, eftersom att jag förlorar stört mycket pengar på att vara här. Pengar är ju inte allt, men jag vill veta att Lilleman har det bra och att han får allt han behöver. Jag vill inte behöva sitta i slutet av månaden och undra hur jag ska få det att gå ihop, och hoppas på att det löser sig på något mirakulöst sätt. Räkningar ska betalas, och Lilleman ska ha det bra. Sen är det bara lyx.

Så jag förstår inte hur du kan sitta där du sitter, och göra absolut ingenting åt det. Jag mår psykiskt dåligt när jag inte vet hur jag ska få det att gå ihop, det vet du. Så jag förstår inte hur eller varför. Varför gör du inte någonting åt det? Varför vill du inte vara med oss? Varför satsar du inte på din familj? Varför är du inte orolig? Och hur klarar du att vara ifrån Lilleman såhär?

Jag hade ju aldrig åkt till Stockholm om jag inte hade kunnat ta med mig Lilleman, jag hade hellre levt på hårtbröd och vatten, och sen betalat räkningarna och Lillemans nödvändigheter med pengarna från försäkringskassan och soc. Men du, du har ett val. Och du har valt att inte satsa, att inte offra någonting och att leva som en ungkarl.

Jag tror ärligt talat att du är nöjd med det valet.. Så nej, jag förstår dig inte...