Nu har jag haft sådär tråkigt så att jag hellre städar än att ligga på soffan. Det tyckte tydligen sambon om, husfru kallar han mig. Och lovely.. Och älskling.. Undra om han vill något eller om det bara beror på städningen oså..

Igår.
Städade vardagsrummet, var på barnmässan och fick massa roliga prylar till bebis, sorterade ut alla papper och satte dom rätt i pärmen, städade Älsklings kontorshörna, dammtorkat.

Idag.
Handlat, diskat, städat köket, tvättat, dukat fram fika och fixat kaffe åt herrn, gjort sallad, tagit hand om kaoset efter brownie-monstret som var på besök, ska hänga tvätt, tvätta lite till och vika in mer tvätt i garderoberna. Kanske skulle ta sovrummet också?

Känns som att det här med "nesting" har slagit in, vill att allt ska vara snyggt och prydligt, barnsäkrat och iordning, tills bebis kommer. Plus att jag fick Älskling att sätta skåpspärrar där vi har fritösen och sen där vi har skurmedel och sånt. Kändes som att man inte ska vänta tills bebis börjar nå, eftersom att vi redan har en nyfiken dam och olyckor händer ju alldeles för lätt. Var på IKEA i fredags också. Köpte lite smått och gott, sånt där plock som man behöver men inte tänker på eftersom att alla stora grejer går först.

Nu ska jag få herrn att laga mat i det nystädade köket (får säkert göra om det efter..) och under tiden ska jag fixa lite med tvätt och sånt. Lägger in bilder på Brownie-monstret också. Tycker det känns bekant, men jag vet inte, Tindra hävdar ju stenhårt att det inte var hon som smulade ner golv/stol/bord bortom igenkännelse. (Ja jag vet, så är det när dom är små)