Jag blir lite fundersam över alla uppdateringar på Facebook. Ponera att alla som skriver negativt om att SD kommit in i riksdagen faktiskt tycker så, hur kunde dom då bli inröstade? Eller är det så att de som röstat på SD inte vågar stå för det? Jag säger inte att man måste stå upp för vad man röstar på, det är helt och hållet upp till var och en om man delar med sig av sin röst. Men man skriver/säger väl ändå inte att man röstat på annat sätt än vad man egentligen gjorde?

Och visst, missnöjd kan man vara. Men då är det väl bättre att göra någonting åt saken, än att sitta och muttra på Facebook och Twitter? Det är, hur som helst, svenska folket som röstat som dom gjort. Demokrati. Alla har rätt att välja, och ingen ska känna sig dum över att ha röstat som dom gjort. Åsikter har vi alla rätt till, men är det rätt att säga att din röst är mindre värd än min för att du röstade si och så? Är man dum, naiv och okunnig för att man lägger sin röst på något som inte faller alla andra i smaken?

Man läser lite överallt på nätet just nu om att omvärlden skrattar åt helyllelandet som fått en törn. Jag ser inte det så, jag ser det som att detta är det ultimata beviset på att demokratin är starkare än någonsin. Jag skäms inte över Sverige, och jag skäms inte över den svenska befolkningen. Jag är stolt över att vi vågar lägga våra röster på det vi vill.

Om fyra år har vi sett vad dom går för, och då får vi även se hur nöjda/missnöjda väljarna är. Kanske åker dom ut med huvudet före, kanske ökar deras plats ännu mer. Kanske kommer piratpartiet och FI in, kanske Kalle Anka-partiet? Det är väl ändå vi som bestämmer vilka som ska styra vårt land.

Jag skäms inte över hur jag röstade, och det tänker jag inte göra om 4 år heller. Och inte efter det... Jag röstar som jag vill, för min röst är min, och ingen annans.
Däremot vet jag att många runtomkring mig ifrågasätter mitt val. För Moderaterna har väl inte gjort någonting bra de senaste 4 åren? För mig, och för min familj, och för de flesta i min umgängeskrets, så har dom gjort underverk. Ja, jag är självisk och det har jag rätt att vara. Jag jobbar inom vården, och mina arbetskamrater har aldrig slitit så mycket som dom gjorde under en socialdemokratisk regering. Det tog mig 2 minuter att komma in till läkaren under drop-in på vårdcentralen i centrum, det tog minst 2 timmar för 5 år sedan. På barnaktuten fick man sitta i 6-7 timmar, innan man fick reda på att man hade plats 16 på priolistan - sist jag var på barnaktuten tog det 10 minuter tills doktorn kom. Jag har jobb, familj och räkningar - varför skulle jag sätta min familjs, min sons, säkerhet på andra plats och låta stackarna som går på socialbidrag och fejkar sjukskrivningar komma först? Varför skulle jag vilja köra slut på mina medarbetare, när dom har mer utrymme för kunderna med en allians-regering? Och varför i h*vete skulle jag vilja spendera hela kvällar och nätter på akutmottagningar när Alliansen öppnat dörren för att kunna klara av akuten på under en timme och sedan ta hand om min son i hans trygga hemmiljö istället? Nej, jag röstade på Alliansen, och jag är stolt över att min röst räknas lika mycket som alla andras oavsett vad jag röstar på.

Tror min ällski lider av paranoia. Jag sitter i kontoret, han är någonstans i vardagsrummet (troligtvis sittandes i soffan). Konversation:
- Va gör du?! Varför tänder du lampan?
- Vad snackar du om?
- Jaa, varför tände du lampan?
- Vilken jävla lampa? Jag sitter i kontoret framför datorn.
- Lampan här tändes för 2 sekunder sen.
- Jag sitter i KONTORET!

Nu är p-staven ute förresten! Inga domningar i armen än så länge, wooho! Däremot har stygnen redan gått upp, suger lite. På måndag ska jag tillbaka till jobbet, får se hur det går. Min pappersskrivarnisse bestämde sig ju för att flytta igår, så han lär vara rätt upptagen. Ska nog se till att slänga på honom lite jobb ändå och kräva onödigt korta deadlines! MOUAHAHA! M* bestämde sig för att vara sjuk igår, hon kommer förhoppningsvis på måndag men ingenting är säkert...

Lite smått sotis på Malin som har fullt upp med bröllopsplanering nu för tiden. Jag vill också ha tid att fokusera på sånt, jag vill ha en fästman som är intresserad och frågvis och mest av allt så vill jag att det närmar sig så man faktiskt kan planera. Malin och Peter gifter sig nästa år, woop woop! Måste se till att stå längst fram när buketten kastas (om den blir kastad dvs.) så att vårt bröllop blir lyckat! Datum är i alla fall spikat, klänningen utvald och skor beställda.

Ibland känns det som att livet är uppdelat i faser. När man var liten följde man med mamma och pappa på barndop, när man blev äldre var det konfirmationer sen studenter.. Nu är det bröllop, barndop och småbarnskalas. Vad kommer i nästa fas? Jo! 50-årskalas och begravningar! Känns verkligen som något att längta efter!

Men all lycka till Peter och Malin som funnit varandra och är på väg mot den lyckligaste dagen i deras liv. Eller ja.. Kanske delad första plats med Charlies födelse, eller kanske rentutav på andra plats efter hans födelse.. Tror det blir delad första plats med Lillemans födelse för min del!

Nu ska jag titta på färgprover till barnrummen här hemma, behöver två unisex-färger! Jag vill tyvärr inte ha en pojke i ett rosa rum och inte en flicka i ett blått rum. Däremot grönt, gult, rött osv ser jag som unisex-färger!

Tchüß!

Hopp hopp, nu är vi hemma från Willys och Lilleman gick och la sig för typ 2 timmar sen. Trött var han, hoppas han kan sova tills det är dags för medicinen imorgonbitti!

Han har ju varit sjuk sedan typ en månad tillbaka, men läkarna har sagt att det beror på luftfuktigheten och att det släpper så fort det kommer in torrare luft. Nu tröttnade jag igår då han inte sov någonting natten till igår på grund av hostan. Så då for hela familjen till Danderyds barnakut, tack gode gud för det. Slippa Astrid Lindgrens är guld värt. Jag tror vi var där totalt 40 minuter från att vi kom in genom dörren tills vi var utanför med recept i handen, det är snabbt jobbat det! På en AKUT-mottagning! Det är fan 100 gånger bättre än i lilla Karlstad lixom! Det var vi och 2 barn till på hela mottagningen.. Så nu går han på Amimox och kuren varar en vecka, sen ska han vila i en vecka efter det. Så hemma från dagis - 2 veckor! GAH! Jaja, bara göra det bästa av situationen.

Vi var till Willys idag för att köpa lite kakor till min nya kakburk. Mycket kakor blev det! Men kakburken är stor, så det går nog! :P

Nu ska jag iväg och mysa med sambo. Tchüß!

Idag är ingen bra dag, inte alls.. Den här veckan är ingen bra vecka, inte alls.. In och ut på sjukhus, störtblöda från armen när man egentligen ska ta ut en p-stav. Remiss till handkirurgin och neurologin på Danderyds sjukhus, tack så mycket vården i Karlstad.
Fick äntligen in en reko person med körkort som timmis, yay! Alla världens problem lösta på jobbet, underbart! Då ringer personen idag och säger att h*n blivit erbjuden en anställning på sitt förra jobb som h*n inte kan tacka nej till. Tack för den! Du skulle börja jobba på måndag... Där rök hela nästa veckas planering, min helg och sinnesfriden bland personalen på jobbet. Nästa år ställer jag in semesterperioden...


Ibland blir jag glatt överraskad, men oftast är det på rutin. Alla pratar så gott om min mor som jobbar i samma bransch. Hon är samordnarnas Rolls Royce, tanternas glimt i ögat och gubbarnas nubbe på midsommarafton. Alla säger samma sak, och alla vill att hon jobbar där dom är. Ibland däremot, som idag, blir man så glad. För det finns några få som redan jämför mig med henne - och det är ju mitt mål. Nu tror säkert alla att jag har separationsångest med min mor eller något. Men så är det inte. Jag har hittat mitt yrke, och jag trivs så bra. Så självklart är det min mor jag ser upp till, speciellt när jag vet vad alla tycker om henne. Tillbaka till tråden, idag så blev jag jämförd med min mor av någon som spelar en stor roll i mitt arbete. Jag fick beröm för att jag var så ung och oerfaren, fast ändå inte. Personen tyckte att det verkade som att jag hade jobbat med detta hur länge som helst, och att jag snart kommer att vara ifatt min mor. Det tror ju inte jag, för det är ett par jävla stora skor att fylla ut. Men att bara få höra att man är i den klassen, enligt andra, värmer. Ändå så spelar det ingen roll, för liksom min mor så är det bara naturligt. Allting som jag gör är det jag har lärt mig av min mor och nu är det så inpräntat så det kommer av sig själv. Dom flesta lösningarna sitter redan instampade i hjärnan, eftersom att hon har lärt mig genom att visa gång på gång, och låtit mig göra fel. Hon är en mycket bättre lärare än vad jag är, och har mycket mer tålamod när någon gör fel.


För att byta ämne... Ibland så blir man lite fundersam.. Är det verkligen så att man ska dela lika på allt? Och hur gör man den fördelningen? Jag menar, allting är ju inte svart och vitt... Har jag tid över så slänger jag i en tvättmaskin, när jag har tid hänger jag den och på kvällen plockar jag in om det har torkat. Betyder det att Billy som har häcken full med konstiga arbetstider ska behöva ta sin enda lediga tid till att plocka in i diskmaskinen, köra den och plocka ur den? Nä.. Däremot tycker jag att man kan dela lika så gott det går. Lägger jag Lilleman på kvällen, då tar Billy upp honom på morgonen. Tar jag hans raseriutbrott på 2 timmar, då kan Billy ta han resten av dagen. Varför kan det inte vara så? Och hur kan man inte förstå att det är tröttsamt att se på när man själv är helt låst från förmiddag till kväll med Lilleman, medans pappa sitter framför tvn, ligger på soffan, spelar och eventuellt plockar i köket eller vardagsrummet. Jag städar gärna, om jag bara fick en timmes break från mammarollen. Jag skulle gärna ha tid med en timmas promenad, själv tack. Det är stor skillnad på att gå själv och fundera på allt och inget, och att dra på en barnvagn, kolla så att solhatten sitter på, flaskan fortfarande är i vagnen, Lilleman inte kränger sig ur bältet etc...
Och läkares ordinationer är ju ingenting att hålla på att följa. Det gör väll inget om man avviker från en veckas ordination efter två dagar? Eller en och en halv... Så länge vardagen går ihop med vänner, spelandet och Facebook.

Fick förresten för ett tag sen reda på att Billys bror Baso ska flytta ihop med sin kärlek. Grattis grattis! Nu väntar jag bara på en bebis som Thor kan leka med, då är han inte yngst i Gustafsson-Nordin familjen längre! MOUAHAH! (Baso skitsur, Anna jätteglad)

Nu säger jag natt natt och tchüß för min del!

Herregud, sedan jag flyttade till Karlstad för 2 år sedan så har jag flyttat (utöver den flytten) 4 gånger och kommer att flytta en gång till om 2 veckor! Men nu får det vara slut på det.

Flyttanmälan är gjord, eftersändning beställd och första lådan packas ikväll. Vi har fått en 4rok i Ekebo/Upplands Väsby. Världens mysigaste område! Det är lite Lina Hage-stuket på det, men utan alla bråkstakar. Mycket barnfamiljer och fin utemiljö, väldigt nära till dagis och lägenheten är underbart fin! Helt förälskad i vardagsrumsgolvet! Det är en nylagd parkett som inte är som alla andra parketter. Den är fin, inte alls sliten och den är min!

Thor får ett eget rum och Tindra har sitt eget space när hon kommer och hälsar på, känns så bra att man inte behöver trängas ens när en till familjemedlem är på besök! Det finns lixom, hur mycket plats som helst! Nu måste jag bara hitta mitt matbord, jag vill ha ett vitt matbord, stabilt men ändå lite sådär gammaldags.

Diskmaskin och tvättmaskin ska införskaffas. Tvättmaskin är prio ett eftersom att tvättstugan ligger typ 10 minuters promenad ifrån lägenheten. Kul att bära tvättkorgen dit -.-

Nu ska vi iväg till PrisXtra och införskaffa lite proviant. Tchüß

Nu är det ju så att favvo-sidan när det kommer till födelsedagspresenter, Billys leksaker och smarta saker har börjat blogga! Så lite hjälp på traven ska dom få, även om detta inte är en världskänd blogg. Ni som läser min blogg gör rätt i att i alla fall spendera ett par minuter på deras sida. Dom har seriöst någonting för alla...

En sak jag diggar där är denna ursöta nalle.

Sen en till sak.. Dom har ett mer än superbra erbjudande nu för alla som hjälper till att sprida information om deras hemsida, vilket man gärna gör efter att ha varit kund hos dom ett flertal gånger. Erbjudandet hittar du här om du blir sugen ;)

Jag är sjuk. Det suger, jag har varit sjuk i snart tre veckor.. Men äntligen så har jag fått bra hostmedicin, så nu slipper jag vakna kl. 3 på natten och vara jättepigg och hosta så jag spyr. Däremot har ju all penicilin och hostmedicin dom testat på mig gjort min mage arg, känner mig som en försökskanin så som dom har skrivit recept hit och dit...
Nu vill jag bli frisk, och det ska jag bannemig bli också! Huskurer med start imorgon. Först ut - A-fil.

Varje dag vaknar jag och inser att jag faktiskt är en av dom människorna här i världen som har allt. Eller allt och allt, men allt som spelar någon roll. Idag har jag fått spendera hela dagen med mina pojkar. Vi har varit i Kista och investerat i lite diverse. Bland annat en ny BÖRS till mig! Wooh! Billy tycker det är en tantbörs, jag tycker den är praktisk.. Men jag kan känna att det är väldigt mycket praktiska kläder/saker/accessoarer jämfört med för 5 år sedan. Då var det dom minst praktiska skorna, matchade med den absolut minsta väskan på marknaden, till outfitten som absolut inte tålde varken väder, vind eller aktivitet. Hur smart är det att gå med tubtop och högklackat på Grönan egentligen? Hejhå frittfall. Inte bara fallet som är fritt i den situationen....

Jag, älskipälski och Lilleman åker till Gällivare den 29/6 och kommer hem igen den 5/7... Vi blir alltså borta i en vecka.. En hel vecka, bara vi. I vår egen lilla värld. Tänker bara fokusera på oss. Förhållande, familj, framtid.. Det ska bli så himla underbart att få vakna på morgonen tillsammans, äta frukost tillsammans, bege sig ut på äventyr tillsammans, komma hem på kvällen tillsammans och sitta på altanen efter att Lilleman har gått och lagt sig och titta på midnattssolen som ligger i horisonten... LYX! Sen ska jag passa på att träffa farmor, faster och moster också. Dom har ju inte träffat Lilleman än, farmor och faster såg jag sist när han fortfarande låg i magen och moster har jag inte träffat på säkert 3-4 år. Få se vad Billy säger, han klagar ju bara såfort jag säger typ börs eller vars.

Nu ska jag gå och lägga mig i min mans armar och tänka på hur underbart bra jag egentligen har det.

Här var det längesen någonting skrevs... Haft mycket att göra, lite tid att göra det på och blivit tvungen att göra det samtidigt som man har en sjuk bebis och är sjuk själv. Som tur är, så finns ju Billy tillhands när man inte ser ett slut på eländet.

Så under tiden som Billy har varit här och avlastat mig, hjälpt mig, hållit mig sällskap, gett mig vuxet sällskap (åhåå, det tackar vi för!) och bara varit min ängel, så har jag hunnit med en hel del.

- Thor har varit fram och tillbaka till Astrid Lindgrens barnakut, närakuten Solna, Vårdcentralen Hallonbergen och Apotek.
- Jag har varit fram och tillbaka till Närakuten Solna och Apotek.
- Jag har inhandlat och med Billys hjälp försett mitt och Thors rum med; Skötbord, byrå, hylla och lådor. MYCKET FINT! Bilder kommer upp på BDB imorgon om jag kommer ihåg. Gör jag det inte så dröjer det nog till den 20 maj...
- Jag har avslutat Religion A - VG! Mycket nöjd :D Med ett heltidsjobb på HSB Omsorg och en son hemma så tycker i alla fall jag att det är strongt gjort att plugga heltid vid sidan av och till och med klara det med VG.
- Jag har beställt tid för att skriva in mig på Samhälle A och Projektarbete. Förhoppningsvis hinner jag med Svenska B också. Vi får se var SYV säger..
- Har beställt kataloger från universitetet och ska se vilket som lockar mest - Socionom here I come! (Om typ 1-1,5 år alltså)
- Har gjort färdigt på jobbet så att jag äntligen kan påbörja Maj-månad :D (När jag inte är sjukskriven längre alltså)

Imorgon åker Älski hem, men kommer tillbaka den 20e typ.. Permanent ! Eller ja, tills jag får ett jobb i Karlstad dvs... Men innan dess ska jag se till att få ännu mera ompyssling, han har ju gjort det bra när jag har varit sjuk.. Men jag är fortfarande sjuk, så nu ska jag ha mera :D Haha, aldrig nöjd som vanligt :)
Nya bilder finns uppladdade på Facebook och kommer väl upp på BDB under helgen eller nått...

Kanske blir lite bättre på att uppdatera tids nog, men nu finns det bara inte tid till det...

Det känns så långt ifrån vad jag egentligen ville. Att det känns, är jag helt förvånad över, men det gör det. Det känns jobbigt, sådär tryckande så att man alltid känner av det oavsett vad man gör eller tänker på. Det känns också fel, som att jag för många år sedan trampade utanför stigen och ännu inte har hittat tillbaka till den, det kommer jag nog inte göra heller med tanke på allt som hänt under min avvikelse. Ibland känner jag mig till och med rädd, övergiven och ensam. Rädd för att det kanske inte går att hitta tillbaka igen, rädd för att jag faktiskt är ensam och övergiven.

Jag har min son, mitt allt just nu, och han sitter alltid i första rummet. Det kommer aldrig att komma någon annan som kan buffa ut honom därifrån, säkerligen kanske det får plats lite fler människor i samma rum som honom, men aldrig att han inte får plats där något mer. Jag skulle kunna sitta en hel dag och bara titta på honom, kramas med honom och umgås med honom, men fortfarande känna att jag inte klarar av att vara utan honom när han går och lägger sig. Jag ska se till att han får alla möjligheter i världen, det är därför vi klarar det här. För med det som målsättning är jag beredd på att offra allt annat.

Seriöst? Vem fan ringer till någon annan, VÄGRAR berätta vem det är som ringer, och frågar massa konstiga frågor? Jag blev paranoid där en stund och la på luren.

Jag har för övrigt alldeles för mycket på min to-göra-list idag.. Såhär ser den ut;

- Bädda rent åt mig, Micke och Thor
- Byta rum (Kanske till helgen, men det är massor att göra...)
- Städa ur Mickes rum
- Vika bort extrasängen
- Ta bort alla trasmattor från golvet i mitt rum (La ut dom så det täckte det kalla golvet under -20 graders perioden)
- Skriva inköpslista
- Planera kalas
- Köpa inbjudningskort
- Skicka inbjudningskort
- Handla
- Rensa ur garderoberna
- Köpa ytterkläder och mockasiner till Thors dagisdebut
- Ringa till Förvaltaren om lägenhetserbjudandet

Och ta hand om Thor samtidigt. Släng er i väggen, för här kommer mamman med eld i baken!

Jaja, nu verkar det som att jag har lite tid över till bloggen. Äntligen...

Thor har ju blivit erbjuden dagisplats, så han börjar på sin 1-års dag. Kanske sådär lite lagom roligt, men vad ska man annars göra på sin födelsedag när man fyller år på en måndag?
Han kommer i alla fall gå från 7 på morgonen tills kl. 15 på eftermiddagen som det ser ut nu. Och det är enbart för att min mamma tar ut komp i 2,25 timmar VARJE dag ! För att hämta honom då. Annars hade det fått vara 7-17 och det kanske inte är så himla kul nu i början när han lär sig att det inte alltid är tyst, lugnt och ensamrätt på vuxna. Så cred till mommo! Iofs har hon ju innestående komp så att hon kan jobba 1 dag i veckan tills pensionen och ändå ha fullt betalt..

Så 12-15 april är det inskolning. Sen är det till att vara ensam på dagis den 16e, och sen kalas den 17e. Jag måste fan ringa och boka lokalen -.- Och inbjudningskorten måste köpas i helgen så att jag kan skicka dom på måndag.. Lite synd bara att man inte kan bjuda Malin o company eftersom att Thor är så tokig i Charlie och jag skulle behöva en vettig människa i min egen ålder på kalaset. Men det känns så fel att ens fråga. Vi får nog ha ett litet minikalas när vi kommer till Karlstad nästa gång. Förhoppningsvis har all snö smält, all is är borta och någon har petat SJs VD från posten när det är dags. Men det kanske är för mycket att begära, jag menar... Det är ju inte som att det är ett år tills vi ska dit och hälsa på :P Men kanske 1,5 månad eller nått.

Nu ska jag fortsätta jobba, tog bara lite paus mitt i allt. Får vi väll se, kanske blir det ett påskkalas med fjädrar och godisägg? :D

Thuudiloou!

Den här senaste veckan har varit kaotisk.. Lilleman har inte ätit, sovit alldeles för mycket, varit överdrivet klängig (läs hängt i byxbenen när man försökt gå ifrån en stund). Han har naturligtvis varit magsjuk... Vi fick åka till Astrid Lindgrens barnakut i söndags, där sa dom att det var vinterkräksjukan. Sen utan att ens undersöka honom så tänkte dom skicka hem oss! Tycker jag var lite skumt, så jag sa att vinterkräksjukan är en magsjuka som är över på högst 48 timmar och han är inne på sitt 7e dygn nu. Fortfarande - "vätskeersättning, du kan inte göra något annat"... Nää, men du kan! Jag vill träffa en annan läkare. Så det fick jag ju, och där konstaterade dom att det var en magsjuka, ja. Vinterkräksjuka? Nej! Han fick dropp med vätska och övervakades en stund efter det. Tror ni inte att han blev dålig igen i tisdags då? Åhhhh!! Tar aldrig slut! Men nu börjar det gå tillbaka. Och han börjar få aptit igen.

 

Han har förresten även börjat krypa! Fast på sitt eget lilla vis... Och han har blivit en jävel på att backa, det tar 4 sek att ta sig från ena väggen till andra i vardagsrummet nu.. Rockstar-poäng till honom!

En bild på alla <3 dags presenten från Billy är efterfrågad och jag ska ta itu med det... Men eftersom att jag inte kan föra över mina mobilbilder så får jag ta det med webbcamen.. Suck!

På torsdag så åker jag och Thor till Pappa! Wiie! Thor kommer bli så lycklig när han får träffa pappa igen, det blev han sist i alla fall! Och jag vet en som kommer att mysa järnet när Lilleman sover... JAG!!

Här kommer en video till dig älski, eftersom att du hittade en som passade så fint åt oss.. Den här har jag på repeat på Spotify!

 

 

Nu sitter jag här, ensam. Lilleman sover, mamma på jobbet och Micke.. Ja, ovanligt, han sover! Det jag har är den underbaraste presenten av de alla! Fick en tavla med massa bilder på mig, Lilleman och Billy, å sen har han fixat o dolat och klippt ut små ord i tidningarna. Bästa presenten jag någonsin fått på alla <3 dag!

Han får väl berätta själv vad han fick om han känner för det..

Nu ska jag se om jag har nån tröstmat, kika lite på tv och hoppas på att Lilleman inte vaknar förrän om en timma.



Älskar min Billy! Snart får vi träffas igen!

Jaha, nu har man ringt BVC i Rissne för att få en tid till 10-månaders kontrollen. Shitt, 10 månader. Redan? Det går FÖR FORT! Vill bara stanna upp lite och ta tillvara på den här tiden. Precis innan han börjar gå, precis innan han börjar prata, precis innan han blir barn istället för bebis.

Passade även på att ta upp det här med hans matvanor. Han vägrar ju allt i någorlunda fast form, typ puré, fruktbitar, till och med majskrokar. Allt han äter kommer från flaskan. Hon sa då att man måste börja vara stenhård, bara flaska på morgonen och på kvällen, ingenting däremellan. Och ja, han kommer att bli arg, frustrerad, hungrig.. Men det ska man tydligen skita i, om han inte äter puré. Det känns så jobbigt, att behöva veta om att han är hungrig men inte kunna hjälpa honom. Usch :( Det här måste väll ändå kvalificera mig till årets sämsta mamma. Tänk om det skulle stå i tidningen - "Mamma berövar 10-månaders bebis mat. Låter honom gå hungrig" USCH! Hade jag fått bestämma så hade han ätit precis vad han vill hela tiden, även om det innebär flaskan dygnet runt. Men sen måste man tänka på vad som är bäst för honom i slutändan, och då måste han börja äta riktig mat.

Imorgon är det jobb som gäller. Jag ska vara själv med en nyanställd på kontoret, medans mamma är i Täby och roar sig. Måste köpa en matstol åt Thor, annars kommer aldrig matvanorna att falla på plats. Ska nog satsa på en med egen matbricka, och köpa sugproppstallrikar. Då kan han äta med händerna förhoppningsvis, och då kanske det blir roligare.

Men nu måste jag sluta och återgå till Lilleman som bankar med en leksakshammare på sitt tangentbord.... Ciao!

Ja, nu är det ju så att jag faktiskt längtar tills nästa lön.. Innan denna ens har kommit :) För då får jag åka till älskling, eller älskling kanske i värsta fall hamnar i Stockholm igen. Vi får se när nya lokalen ska startas upp, förhoppningsvis inte i början av mars.

Lilleman sover och jag blev precis avbruten av att mamma tömde ut 2kg tvättmedel på golvet i hallen. Skoj! Och Danne har dammsugaren...

Idétorka? Se vilken skillnad på inlägg där man har något att framföra och inlägg där man bara inte har något bättre för sig.

Kommande vecka kommer att bli hektisk; massor att göra på kontoret, möte på Vuxenutbildningen (Ja, varför inte plugga samtidigt som man jobbar heltid? Jag har faktiskt tråkigt emellanåt.) och för att toppa detta så bestämmer sig mamma för att vara borta från kontoret två dagar. "Så då blir du själv här, då får du ju mycket mer gjort". NEJ! Det får jag INTE! För då får jag agera växel - svara i telefonerna och hoppas på att inte alla ringer samtidigt.

Jag måste för övrigt ha en dator här, denna suger. Jag kan numera inte jobba på den ens, så dålig är den. Det är ett mirakel att jag ens kommer in på blogg.se. Ska kolla på det, för kan jag inte jobba hemifrån så blir jag arg, eller mest ledsen, men arg.

Nu ska jag ta och se varför min särbo inte svarar i telefonen.

Jag har spenderat alldeles för mycket tid inne på Familjeliv, där det diskuteras friskt om alla sätt man kan vara en dålig mamma på. Jag har mina egna tankar om de frågeställningarna som tas upp där, och jag anser oavsett vad andra tycker att jag är en bra mamma sålänge jag vet att min son mår bra.

- Är det OK att springa ned i tvättstugan/hämta posten medans bebisen sover i spjälsängen?
HUR FAN skulle man annars göra?! När jag var ensam hemma med Thor så självklart sprang jag ned för att hämta posten medans han sov. Till tvättstugan gick jag när han sov, men ringde upp en telefon och slängde in den i hans rum medans jag lyssnade ifrån den andra när jag var där nere. Ja, jag vet. Lägenheten KAN börja brinna under de 10 minutrarna det handlar om. Den kan också explodera, översvämmas, blåsas omkull av den stora stygga vargen. Det KAN hända, men ärligt talat...?

- Det känns dumt att börja jobba innan barnet börjar dagis/förskoleklass/skola, hur gör ni?
Alltså.. Okej att man inte vill börja jobba innan barnet börjar på dagis. Men navelsträngen klipper dom vid förlossningen, vilket betyder att du inte behöver vara hemma med barnet i 7 år eller vad det nu blir... Ja, jag började jobba redan när Thor var 4,5 månad gammal. Det är individuella val man gör, antingen för att man måste eller för att man vill. Jag anser inte att jag är en dålig mamma för att jag började jobba då. Jag anser att jag var en dålig mamma under tiden jag var sjuk och inte sökte hjälpen jag behövde, för min och min sons skull. Att börja jobba var ett steg i rätt riktning för att bli frisk, det är jag tacksam för varje dag att jag hade möjligheten att göra. Sen fick Billy mer tid med sin son, vilket han inte hade möjlighet till med sin dotter. Tid som han förhoppningsvis alltid kommer att vara tacksam för, och aldrig får igen. Jag jobbar nu igen, för att jag ska kunna trygga tillvaron för min son. Jag vill vara säker på att det alltid finns blöjor, att han aldrig behöver gå hungrig och att han alltid har en trygg, säker plats att sova och leka på. Han får all kärlek i världen, om jag är på jobbet så har han en underbar morbror och mormor som tar hand om honom, leker med honom och ger honom den tryggheten han behöver innan han somnar.

- Har ni sett Robinsson Robbans blogg när han spolar sitt barn under kranen?
Okej, jag vet inte vad som försigår hemma hos honom, hur han blivit uppfostrad och vem som lärt honom om hur man hanterar små bebisars hygien. MEN, jag vet att jag inte är perfekt, jag vet att inte en enda mamma kan säga "Jag vet ALLT om barn, bebisar, tonåringar etc". Jag hoppas bara för lilla Tigers skull att det är någon vänlig själ som sett bilden, som berättar för honom att bebisar badar, inte duschar under en vattenkran och definitivt inte med vattenstrålen riktad mot ögat med fullt ös. Det är trots allt bara en vänlig människa som behövs, inte 10 000 upprörda familjelivare som klagar istället för att hjälpa. Han är inte perfekt, du är inte perfekt och jag är definitivt inte perfekt.