Idag var första arbetsdagen sedan jul. Kändes bra imorse när jag gick iväg med Lilleman till dagis, men så fort jag satte mig på tunnelbanan så var det precis som att allting påminnde mig om allt som hänt. Jag klev av efter två stationer tills jag lugnat mig och fortsatte, så fick jag hålla på - två stationer i taget. Ett steg åt gången. Jag tog mig till Kungsträdgården och satte mig på busshållsplatsen - ett steg kvar. Två bussar gick innan jag tog det sista steget, men jag gjorde det och det gick. Väl på jobbet så flöt allting på, jag gjorde det jag skulle och lite till. Jag gjorde om det på mitt sätt, jag pysslade och pillade och fokuserade på annat. SKÖNT!

Imorgon är en ny dag, och förhoppningsvis går det bra. Annars får jag ta ett steg i taget - två stationer åt gången. Så länge det är i min egen takt, så kommer det att bli bra.

Nu ska jag se på nya Desperate Housewives. Avslutar med en video till låten som går på repeat i mitt huvud.

Arrivaderchi!