Sammanfattning 2009
Det finns vissa saker att komma ihåg;
- Lilleputt kom 12/4, 6 veckor för tidigt men ändå alldeles perfekt i tid. Jag har ju fått 6 veckor extra med honom, och det är inte många föräldrar som får det.
- Pappa och Riitta gängade sig i Rådhuset i Stockholm, hela familjen (Tindra, Billy, jag och Lilleputt i magen) for dit för att vara med.
- Dopet, den 4/10, i Sundbybergs Kyrka. Kan inte tacka Thors gudföräldrar nog mycket för att dom ställde upp även när dopet flyttades 35 mil bort. Det är då man vet att man har valt rätt, man vill ha bra gudföräldrar till sina barn och jag vet inte någon annan som hade kunnat axla det ansvaret bättre.
- Efterlängtade Charlie! Kändes som att han aaaaldrig skulle komma! Jag fick 6 veckor för tidigt och Malin fick gå över åtta dagar. Åtta dagar? Bara? Inte två evigheter som det kändes som? Nej nej, åtta dagar...
- Billy fyllde 25 år, ett två och ett halvt decenium har han funnits och vi hittade inte varandra förrän sommaren -08.
- Flytten till Stockholm, jobb! Det var SÅ härligt att känna att man hade en egen inkomst som berodde på att man faktiskt kunde någonting, att man faktiskt behövdes och att man var välkommen när som helst, hur länge som helst och helst dygnet runt.
- Flytten tillbaka till Karlstad. Kanske inte direkt enligt plan, men man får göra det bästa av situationen, testa sig fram och kompromissa. Justeringar finns fortfarande att göras, stora och små förändringar, men främst en hemsk massa beslut att fatta.
Det summerar nog året ganska bra! Nu hoppas vi på ett ännu bättre 2010 och två år tillsammans med Älski!
Nu är det sista bloginlägget för 2009 snart slut och jag önskar er alla ett riktigt gott tolvslag tillsammans med de ni väljer att fira med! Jag ska då få min nyårskyss av han som jag valt att dela min vardag, mitt hjärta och mitt liv med.
Du är den jag älskar, och den jag alltid kommer att älska högst av alla!
Och min son, den underbaraste av de alla. Det blir inte mycket bättre än du.
Heej :) Hittade dig på "unga föräldrar-bloggar" forumet ! Har också permatur tvillingar, en jobbig tid men håller med om att man fick ju träffa och lära känna dem långt innan det var meningen och det var en upplevelse att få följa dem från så tidig start! Om man bara kunde bortse från alla komplikationer så hade det varit jätteroligt och man hade uppskattat det mer :) Jag och min kille har pratat om det mycket och hade det bara varit två veckor på sjukhus så hade det varit perfekt. Då hade man lärt känna sina barn och vetat hur de var som personer och när man kom hem så slapp man bli så förvirrad som mamma och pappa eftersom alla andra ska lägga sig i hur man ska göra och alla tips som alla så snällt ska ge en. Nu när vi kom hem så kände vi våra barn och kände oss starkare och blev inte så "nertryckta" som man lätt kan bli.
Ojoj nu bablade jag på :P
Mina tvillingar kom i v 24+4 iallafall :)
Kraam / Sandra
